Daggmaskar

Igår såg jag en stor daggmask utanför dörren på baksidan. Osäker på om den var levande eller inte, studerade jag den ett tag. Och ja, den var levande. När jag tittade mig runt omkring såg jag tre till daggmaskar på olika ställen. Förvånad över att jag inte sett de tidigare började jag undra vart de kom ifrån. När jag idag gick ut på baksidan såg jag en till daggmask, ihopkrypen till en liten klump. Jag petade på den med en pinne för att se om den levde och när den inte rörde på sig bestämde jag mig för att se vad som skulle hända om jag klämde sönder den. Slem kom ut och när den var hal som en fisk gav jag upp mitt försök att sticka pinnen rätt igenom den. När jag tittade ut en timme senare fick jag syn på fem daggmaskar, varav en utav dem antagligen var mitt lilla tortyrobjekt. Men alla var levande och rörde på sig.

Det jag undrar över nu är:
Varför kommer de bara fram när det är mörkt ute och vart håller de hus i dagsljus?
Vad gör de i en trädgård mitt i London?
Är de farliga? Suger de blod? Kommer de på något mystiskt sätt att ta sig in i mitt rum på natten och suga ut allt mitt blod i ett försök att döda mig?

Halloween

Elinor klädde ut sig till en blodsugande fladdermus idag och Lily klädde ut sig till en häxa. Vi pyntade ytterdörren med urklippna spöken, pumpor, svarta katter och fladdermöss. Sarah skar ut ett läskigt (och förvånande perfekt) ansikte i pumpan, som sedan fylldes med ljus och ställdes ut på framsidan när det blev mörkt ute.
Vid tvåtiden kom Michael och hämtade Sarah och flickorna. De begav sig sedan till hans systers hus och han berättade att de hade fyllt ett helt rum med en massa läskiga halloweensaker. Hos hans syster hölls en stor halloweenfest för cirka tio utklädda barn. När de kom hem igen, vid halv sex, var Elinor trött och Lily helt utslagen. Trots detta satte de på sig jackorna, hämtade sina hinkar och begav sig ut för lite trick or treating. En halvtimme senare, och två fulla hinkar med godis senare, kom de tillbaka hem och var nöjda med sin halloween. Tyvärr varade det inte länge i Lilys fall då hon började gråta och skrika när Sarah tog ner dekorationerna från framsidan. Hon ville ha halloween en dag till.

Elinor efter halloweenfesten

Lily redo att gå trick or treating

Lily

Patient

En fråga till alla aupairer i England: Är papporna i era familjer också extremt högljuda med noll toleransnivå?

John är högljud i allmänhet. Han pratar högt, han skrattar högt, han smäller i köksskåp och lådor och hans steg hörs över hela huset. När han är arg, vilket är väldigt ofta, blir nivån självklart ännu högre. Han har sagt själv att han inte har något tålamod och väldigt kort stubin, vilket alla som träffat honom skulle hålla med om. Så på kvällarna och på helgens förmiddagar är ljudnivån i huset väldigt hög; det skriks, smäller i dörrar och bråkas. Jag höll mig inne på rummet imorse ända tills jag hörde ytterdörren smällas igen. Jag undrar om de inte är medvetna om att jag hör allt de säger eller om de helt enkelt inte förstår att det är jobbigt för mig. Jag vet inte hur jag ska reagera eller vad jag ska göra. Idag gick toalettdörren sönder på övervåningen och den går inte längre att låsa då låset har blivit böjt på grund av ett slag på utsidan.

Imorse, precis som alla andra dagar, handlade bråket om i stort sett ingenting. John behövde ha någonting gjort, som han inte hade lust att göra, och tyckte att Sarah kunde göra det istället - hon jobbar ju trots allt bara 8 timmar om dagen (med 1 timmes lunchrast) 3 dagar i veckan medans han jobbar 13 timmar om dagen (non stop, utan rast) 5 dagar i veckan, var hans resonemang. Lördag och söndag var hans "days off" och då ska han inte behöva göra annat än att ligga i soffan och titta på tv. Eftersom att hon bara jobbar tre dagar i veckan ska hon ta hand om hushållet de andra dagarna i veckan. Hon ska se till att kylskåp och skafferi är fyllt, maten är lagad, tvätten är gjord, huset är städat, glödlamporna fungerar, etc.

Jag förstår att han är stressad och på dåligt humör ibland, det hade jag också varit om jag hade jobbat så mycket som han gör, men detta ständiga bråk börjar bli för mycket. Jag överdriver inte när jag säger att jag kan räkna antalet kvällar utan bråk sen jag flyttade hit för 2 månader sen på en hand. De är ungefär lika många som antalet sönderslagna glas.

Halloween

När jag går genom Londons villaområden och sparkar på de gula och oranga löven på trottoaren, tänker jag på hur tråkigt och vardagligt det hade känts om jag hade varit kvar i Sverige. Jag hade inte ens noterat de färgglada löven på trottoaren och jag hade inte kunnat notera det faktum att färgen på ytterdörren aldrig är densamma som på dörren bredvid, eftersom att detta inte gäller i Sverige.
Att det är halloween i morgon går inte att undgå i denna underbara stad. Hela London är halloweenpyntat från topp till tå. Alla affärer säljer halloweendräkter och tillbehör, pumpor fyller grönsaksstånden på gatorna och skyltfönstren är ordentligt pyntade. Kalla mig tråkig, men jag tänker inte delta i någon halloweenfest, klä ut mig eller någonting sådant. Jag ska spara mina pengar och vara en duktig flicka. Jag njuter av att se alla andra utklädda och titta på skräckfilm. Det kan hända att jag skrämer ett och annat barn som knackar på dörren i hopp om godis, men det får framtiden avgöra.

Julgranar

Ett av Jimmy Choo's skyltfönster i Selfridges. Väskan och skon snurrar på skivorna.

Vivienne Westwood

Vivienne Westwood

Vivienne Westwood

Vivienne Westwood

Vivienne Westwood

Vivienne Westwood

Vivienne Westwood
- Bara leksaker.

Vivienne Westwood

Vivienne Westwood

På väg hem från tunnelbanan såg jag dessa vid grönsaksstånden!

Half Term

Flickorna har lov den här veckan så våra dagar tillsammans fylldes av besök på biblioteket, museum, parken, en massa lek och sagostund på biblioteket. I tisdags fick Lily silvriga glittriga klackskor och ni kan inte gissa hur lycklig hon blev. Hon skrek, hoppade upp och ner och kunde inte sluta skratta. Hon tittar på dem hela tiden (vilket gör det lite problematiskt att gå i dem, men det bryr inte hon sig om, allt hon vill är bara att titta på sina nya skor!) och det första hon gör när hon kommer innanför dörren är att sätta på sig dem. De är nämligen "for special occasions only" och "indoors". Igår kom de hem utmattade klockan sju efter att ha varit på Emilys födelsedagskalas i två timmar, på McDonalds.

För att dämpa min saknad efter min familj och Alex begav jag mig till Ikea idag. Efter många om och men (gator upp och ner och fram och tillbaka) såg jag den enorma blåa byggnaden framför mig. Jag kunde inte låta bli att le. Jag gick runt där inne och läste namnen på alla saker, för de heter ju samma saker som i Sverige - vilket betyder att jag läste svenska ord och namn. Jag beställde en portion köttbullar, potatis, gräddsås och lingonsylt och njöt av varje tugga! (Även fast jag bara hade en gaffel att äta med, knivarna var slut för mig och många, många andra hungriga själar.) Det var proppfullt med folk och tyvärr hörde jag inte en enda mening på svenska, vilket jag hade hoppats på. Ikea i Wembley var fullsmockat av engelskmän.
Jag köpte ingenting utan gick rätt igenom kassan till den svenska "foodhall":en. Där fanns korv, köttbullar, pyttipanna, lax, sill, ost, kaviar, knäckebröd, skorpor, godis, pepparkakor, glögg, julmust och pepparkaksdeg. Lite för tidigt, tänkte jag, och skippade pepparkaksdegen för den här gången. Men jag kan lova att det är dit jag beger mig när julstämningen kommer krypandes och London fylls av julpynt. Pepparkaksdeg, glögg och julmust kommer fylla det här huset i år.



Sveriges och Storbritanniens flagga utanför Ikea. (Jag orkade inte vända bilden!)

Min underbara lunch!

9 dagar

Förra onsdagen tog jag tunnelbanan till Baker Street direkt när jag slutat. Jag hade pratat i telefon med Alex någon timme tidigare och flickorna kunde inte sluta skratta, de tyckte att svenska lät så roligt! I alla fall så kom jag fram till Baker Street, fyllde på mobilen och köpte en kaffe. Jag satte mig på en bänk och tänkte läsa min tidning som jag plockat upp på vägen. Ha! Jag tittade runt omkring mig och mindes sakta hur jag lagt den på disken när jag köpte mobilpåfyllningen. Jaha, tänkte jag och tittade på allt folk i stället. Äntligen fick jag det efterlängtade telefonsamtalet och ställde mig upp för att se om jag såg Alex. Och där kom han, på andra sidan gatan! Lyckan var total. Vi gick till McDonalds för stackarn hade inte ätit annat än frukost och sedan gick vi till Marks and Spencers och köpte chips och blommor till Sarah och John.
Vi la oss ganska tidigt och de följande fyra dagarna bestod av besök till Big Ben, Covent Garden, Piccadilly Cirkus, Leicester Square, China Town, Oxford Street och Regent Street. På fredagen åkte vi till Emelie med tårta, för hon fyllde år och på lördagen träffade vi henne och Josephine vid Portobello Road och gick till en mysig pub.
På måndagen, tisdagen och onsdagen följde Alex med mig när jag lämnade och hämtade på skolan och han lekte med flickorna hela tiden. De älskade honom! Och de uppförde sig riktigt bra hela veckan.
På torsdagen åkte vi till Camden Town och gjorde lite inköp och åt härlig kinabuffé, sen åkte vi hem och tog det lugnt resten av dagen. Tidigt på fredagsmorgonen tog vi tunnelbanan till Baker Street, letade och letade efter rätt busshållsplats och hann precis, på sekunden, på bussen. Det var ledsamt att åka tillbaka från Stansted Airport ensam, så jag tröstshoppade lite på H&M, haha.

Alex i en gitarraffär på Denmark Street

Polisbåt vid Big Ben

London Eye

Big Ben

Supergod pannkaka vid Big Ben!

Vi åt Fish & Chips i Camden

Camden

Camden

Lily redo för skolan (och Alex fot)

I got you babe

- They say we're young and we don't know
we won't find out until we grow
- Well I don't know if all that's true
'Cause you've got me and baby I got you

- They say our love won't pay the rent
before it's earned our money's all been spent
- I guess that's so, we don't have a plot
but atleast I'm sure of all the things we are

- I got flowers in the spring
I got you to wear my ring
- And when I'm sad you're a clown
and if I get scared you're always around

- So don't let them say your hair is too long
'cause I don't care, with you I can't go wrong
- Then put your little hand in mine
there ain't no hill or mountain we can't climb

I got you to hold my hand
I got you to understand
I got you to walk with me
I got you to talk to me
I got you to kiss me goodnight
I got you to hold me tight
I got you, I won't let go
I got you to love me so

You always smile but in your eyes your sorrow shows

Nu är jag nästan helt frisk, bara lite hostig och lite snorig, och det fina vädret är tillbaka! Det var 16 grader idag, men det kändes som minst 20! Kändes faktiskt kul att gå fram och tillbaka till Our Lady Of Grace Infant and Nursury School igen när solen sken. Jag såg förresten 35 hundar och 19 flygplan (och så hörde jag ett flygplan men jag såg det aldrig på grund av molnen) i parken idag. Ja, jag räknade. Jag gick ju igenom parken sex gånger och då hinner man med att se många hundar, vilket det kryllar av i våran park.
På eftermiddagen klippte John gräset och buskarna och flickorna hjälpte honom att plocka alla tomater, för han ska klippa ner buskarna. De fick en varsin proppfull hink med tomater i alla olika storlekar. Nu sitter de och tittar på Shrek. Jag började titta på den, med Lily i knäet, men sen tröttnade jag.
Ikväll blir det Flash Forward och efter det kommer jag antagligen att fortsätta läsa Sex and The City! I övermorgon kommer Alex hit och jag är överlycklig! Han stannar i nio dagar och jag kommer vara lyckligast på jorden! (Och jag kommer antagligen inte blogga en enda gång under tiden han är här, men det får ni helt enkelt leva med!)

Solsken

Efter att ha varit isolerad i två dygn och kurerat mig med EXTREMT stark chiligryta mår jag bättre. Jag är fortfarande förkyld men febern är borta och likaså är smärtan i kroppen. Så jag tog tunnelbanan in till city och mötte Emelie. Vi shoppade på Primark - det blev en regnjacka och två par fingervantar för mig. Inne på HMV vid Piccadilly Cirkus hittade jag Sex and the City-boken för fem pund, så den var hjärtligt välkommen i min påse. Emelie köpte en av Twilight-böckerna och sen gick vi mot Chinatown. Jag trodde att jag visste vägen, vilket jag inte alls gjorde, men vi kom fram tillslut! I Soho hittade vi roliga solglasögon och vid Leicester Square köpte Emelie Ben 'n' Jerry's-glass. Sen bar det hemåt och nu har jag nattat flickorna, jag är barnvakt ikväll för Sarah och John är ute.

Emelie är nöjd!

5 veckor

Jag har bott här i 302400 sekunder. Jag har bott här i 50400 minuter. Jag har bott här i 840 timmar. Jag har bott här i 35 dagar. Jag har bott här i 5 veckor.
Tiden har gått så fort. När Sarah sa att jag hade bott här i en månad, förra helgen, blev jag chockad. Va?! Redan? var mitt svar och idag har det gått fem veckor. Samtidigt som det känns som att jag nyss kom hit, känns det som att jag har bott här jättelänge.

I går mådde jag pyton. Jag hade hög feber, ont i hela kroppen, frös fast jag hade dubbla tjocktröjor på mig under täcket och låg i sängen hela dagen (förutom sammanlagt kanske 40 minuter). Idag mår jag lite bättre. Febern har gått ner och jag fryser inte lika mycket. Kroppen gör inte lika ont, förutom huvudet som fortfarande gör väldigt ont om jag rör på det. Tyvärr har jag blivit snorig, vilket jag inte var igår, men jag känner mig bättre idag. Tur det, för i morgon ska jag åka och köpa mig en varm jacka. Förhoppningsvis hjälper det mig att hålla mig frisk framöver! Jag åt mannagrynsgröt nyss och det var så gott! Tacka vet jag Totally Swedish. Och jag är riktigt glad över tvn jag fått in på mitt rum, den kom i rätt tid!

Regn och smärta

Det regnar konstant. Inte så konstigt att jag har gått och blivit sjuk när jag går i det kalla regnet sex gånger om dagen. Jag har åkt på feber och varenda del av min kropp värker. Jag hostar slem och det smärtar i bröstet när jag hostar. Som tur är frågade Sarah mig imorse om jag ville ha deras tv, för de tittade aldrig på den i alla fall. Så nu har jag en gammal rutten fyrkant med antenn uppepå, men jag har i alla fall fem kanaler som kan göra mig sällskap nu när jag är sjuk! Så det är vad jag kommer göra ikväll och de närmsta dagarna - ligga i sängen, hosta, titta på tv och tycka synd om mig själv!

Cold water

Tro inte att bara för att vi är bosatta i London, så firar vi inte den svenska traditionen Kanelbullens dag! (I söndags..)

Det regnar. Regn, regn, regn. Deprimerande men samtidigt ganska mysigt. Jag ska ta en powerwalk när jag har lämnat Lily i skolan. Känns verkligen som promenad med musik-väder. Gäller att klä sig varmt bara, jag känner mig frusen så fort jag går utanför dörren. Vi börjar bli sjuka också, tror jag. Lily är snorig och hostig och jag har ont i halsen och jag känner mig febrig. Har hört att det är många som är förkylda och till och med har fått influensan, så vi får väl se i slutet av veckan om jag ligger till sängs eller inte..
Nu blir det mer te, för att lindra smärtan i halsen, och sen blir det nog mannagrynsgröt till lunch.

Road to home

http://www.youtube.com/watch?v=Pr8Fs-8x31U

Replacementbuses

På helgerna är min tunnelbanelinje ALLTID avstängd. Vilket betyder att jag måste ta ersättningsbuss istället. En tunnelbaneresa på 15 minuter tar i stället 1 timme och 45 minuter. Jag hatar att åka buss i London! Självklart är det mysigt och det är kul att se alla fina hus och parker, men trafiken i London är galen. Hur tidigt jag än åker kommer jag alltid försent! Jag brukar älska att åka buss. Det är mysigt att ha musik i öronen och titta på allt man åker förbi, men här driver det mig galen!

Det bor cirka sju miljoner människor i London, sexton miljoner om man räknar med förorter. Inte konstigt att det är så sjukt mycket folk runt Oxford Street på helgerna, det är ju dubbla Sveriges befolkning!

Alto

Is the place to be. Det var i alla fall där vi var igår kväll. Jag mötte Emelie vid Oxford Cirkus och efter ett tag hade vi äntligen hittat fram till Alto! Vi mötte Lina, som jobbar med att fixa in tjejer på klubbar. Hon får betalt för hur många tjejer hon tar dit. Konstigt jobb, eller.. coolt jobb kanske jag ska säga. Vi hade i alla fall jättekul och dansade tills fötterna värkte. De värkte så mycket att skorna åkte av på vägen hem, men det är smällar man får ta när man har högklackat och dansar mycket.

Idag åkte vi till Westfield och jag hittade äntligen skorna i min storlek! Snacka om att jag blev glad! Nu längtar jag tills det blir kallare ute så jag kan använda dem.
Jag köpte ett svart album igår så jag ska klistra in lite bilder och göra fint. Ska nog börja redan i kväll. Jag älskar ju att göra sånt!
Jag köpte en minibox med 6 Angelina Ballerina-böcker till Lily & Elinor igår, på Hamleys. De blev superglada och Sarah sa tack flera gånger.. Ingen fara tänkte jag, de kostade ju bara 4 pund. När jag gick runt där inne, i den enorma leksaksaffären, kom jag fram till Paddington-avdelningen. Ni vet björnen Paddington? Jag älskade honom när jag var liten. Jag hade ett kassettband men jag kommer inte ihåg mycket mer än att någon såg honom i tunnelbanan och att han hade en resväska. När jag och mamma var här i London för några år sen köpte jag en Paddington. I alla fall så fanns det självklart en massa Paddington-gosedjur i alla storlekar men det fanns även böcker. En del böcker för små barn men även pocketböcker för lite större barn. Okej, inte för folk i min ålder, men jag vill ha dem! Jag önskar mig dem i födelsedagspresent, bara så att ni vet!


Lily äter små rice crackers och tittar på tv

Cigarettmannen

Kolla gubben!

Inte direkt våran bästa bild men tyvärr den enda från kvällen!

Tsunami

Nu har det tydligen hänt igen, såg jag på aftonbladet. En tsunamivåg utanför ön Samoa i Stilla havet. Svenskar saknas.. Det finns inte så mycket att säga om alla världens katastrofer längre och det finns inte mycket som chockar längre. Det är hemskt. Det är verkligen hemskt.

Idag åkte jag till Baker Street och när jag gick mot Oxford Street var det en man med en stor sån där insamlingsbössa som sa "spare som change please" och jag tittade bort och gick förbi. Jag fylldes genast av en stor klump och kände mig som världens värsta människa! Jag bestämde mig för att ge alla mina mynt till nästa man, men det fanns inga fler.. När jag kom på att största delen av pengarna sannerligen skulle försvinna på vägen, kände jag mig inte lika hemsk längre.
Jag köpte två par jeans på Primark, ett par svarta och ett par vanliga blåa. Välbehövligt eftersom att de enda jeans jag hade med mig hit var ett par baggyjeans. Varma höstskor inhandlades också och jag var nöjd. Tog mig en tripp förbi Boots och köpte lite nödvändiga saker, plus en present till mamma.
Sarah och John var på öppet hus/föräldramöte på flickornas skola på eftermiddagen/kvällen så jag satt lite barnvakt. Idag åt vi LEVER till middag. Jag vågade inte riktigt tala om att lever är något av det värsta jag vet och hungrig som jag var åt jag upp det. Tur att jag hade en massa potatismos och grönsaker att blanda det med, men ska jag vara ärlig så åt jag de flesta leverbitar utan att tugga för att slippa känna smaken! Flickorna gillade inte levern, vilket var bra, för det betyder att vi nog inte kommer äta det på ett tag igen.

Sverige

Igår mötte jag upp Sofia och Tove utanför Edgware Road och vi gick till Svenska Kyrkan. De bjuder på gratis fika och korv med bröd där på onsdagar så vi tog för oss och satte oss ner i soffan bland en massa andra svenskar medans vi väntade på Emelie som var sen. Alla körde en "hej jag heter och jag gör"-runda. 90% var aupairer. Sen skulle varje bord välja ett spel (det var fyra bord) men vi hittade inget bra så vi pratade bara. Efter lite mer än en timme gick vi över till den svenska puben och fortsatte umgås. Vi träffade tre svenska tjejer som kom hit i fredags för att de hade hittat en lägenhet på Abbey Road, men sen blivit blåsta på pengarna. Killen som ägde lägenheten ville se att de hade pengarna så de överförde de mellan varandra, men han gjorde ett falskt ID med en av tjejernas uppgifter på och tog ut deras pengar; 15 000 kronor. När de väl var framme i London och skulle hämta ut pengarna fick de reda på att någon hade hämtat ut dem. Så de har bott på hostel sen i fredags och åker tillbaka till Sverige imorgon. Fast de kommer tillbaka och gör ett nytt försök att hitta jobb och lägenhet. De var jättetrevliga tjejer! Trevlig onsdagskväll, förhoppningsvis kommer det lika många trevliga tjejer nästa onsdag. Onsdagskvällar i det svenska området är från och med nu en tradition som borde följas. Vid halv tolv-tiden tog jag vi tunnelbanan hemåt, puben stänger elva. Vilket i och för sig är perfekt för de som jobbar på torsdagar!

Ps. När jag sagt hejdå till familjen och gick mot tunnelbanan kom Lily springandes efter mig. "Stop, stop, stop!" Jag tog upp henne i famnen och hon sa "I'm gonna miss you so much!". Jag förklarade att jag bara skulle vara borta en kort stund och att vi skulle träffa varandra imorgon och hon gav mig en blå hårsnodd som jag satte runt handleden. Jag skulle tänka på henne när jag såg den. Hon är så söt!