Tsunami

Nu har det tydligen hänt igen, såg jag på aftonbladet. En tsunamivåg utanför ön Samoa i Stilla havet. Svenskar saknas.. Det finns inte så mycket att säga om alla världens katastrofer längre och det finns inte mycket som chockar längre. Det är hemskt. Det är verkligen hemskt.

Idag åkte jag till Baker Street och när jag gick mot Oxford Street var det en man med en stor sån där insamlingsbössa som sa "spare som change please" och jag tittade bort och gick förbi. Jag fylldes genast av en stor klump och kände mig som världens värsta människa! Jag bestämde mig för att ge alla mina mynt till nästa man, men det fanns inga fler.. När jag kom på att största delen av pengarna sannerligen skulle försvinna på vägen, kände jag mig inte lika hemsk längre.
Jag köpte två par jeans på Primark, ett par svarta och ett par vanliga blåa. Välbehövligt eftersom att de enda jeans jag hade med mig hit var ett par baggyjeans. Varma höstskor inhandlades också och jag var nöjd. Tog mig en tripp förbi Boots och köpte lite nödvändiga saker, plus en present till mamma.
Sarah och John var på öppet hus/föräldramöte på flickornas skola på eftermiddagen/kvällen så jag satt lite barnvakt. Idag åt vi LEVER till middag. Jag vågade inte riktigt tala om att lever är något av det värsta jag vet och hungrig som jag var åt jag upp det. Tur att jag hade en massa potatismos och grönsaker att blanda det med, men ska jag vara ärlig så åt jag de flesta leverbitar utan att tugga för att slippa känna smaken! Flickorna gillade inte levern, vilket var bra, för det betyder att vi nog inte kommer äta det på ett tag igen.