Time

Tiden går så snabbt här och jag börjar få ångest och panik över att tiden bara flyger förbi. Snart kommer det vara dags för mig att flytta tillbaka till Sverige! Eller, inte snart, men tiden kommer gå så fort! Det har redan varit första advent och det känns som att det är september, oktober på sin höjd. Jag känner att jag inte njuter till fullo och gör det bästa av min tid här. Nu blir jag stressad av att skriva om det här så jag ska umgås med familjen lite.

Födelsedagskalas

I lördags gick jag upp i skaplig tid för att hjälpa Sarah med en massa förberedelser inför Elinors 5årskalas. Vi dammsög, torkade golven, gjorde chokladtårta, jellysar, tre sorters smörgåsar (som såg ut att mätta en hel armé!), ostkuber, minitomater, crisps och cheeseballs, småkorvar och allt ni kan tänka er. Vi klädde oss fina och förberedde med musik. Gästerna anlände vid fyratiden och tystnaden intog inte huset förrens vid åtta. Det kom cirka 25 barn och 15 vuxna för att delta i den fartfyllda eftermiddagen bestående av "pass the passle" (när musiken stannar ska personen som håller i paketet ta av ett lager av inslagningspappret och upptäckte en godisbit där i), "pin the tail to the donkey" och så smashade vi piñatan! Jag agerade bebisbärare åt trötta föräldrar och njöt av alla lyckliga barn. Elinor fick hur mycket presenter och födelsedagskort som helst.


Bordet började fyllas


Barnen

Lily i sin nya stol

Galna barn efter att John smashat sönder piñatan

Födelsedagstårtan

New Moon

Jag vet att ni är många som är irriterade över min brist på blogguppdateringar för tillfället, men den här veckan har varit jobbig. Jag har varit konstant trött, stressad och uppe i varv. Jag har haft jättesvårt att varva ner och somnat sent på kvällarna. Nu känns det lite bättre när jag har fått sovit ut idag, och jag sov tills för ungefär en timme sen.

I tisdags ringde Tilda mig när jag hade lämnat av Lily, och berättade att hon var i Willesden Green. Jag skyndade mig hem och hämtade oystercardet och pengar, och skyndade till tuben. Vi tog en kaffe och sen följde hon med mig hem. Hon följde med och hämtade Lily och Elinor från skolan och när hon gick mot tuben igen började Lily gråta. Hon sa att hon ville visa Tilda sitt rum och att hon ville att hon skulle komma tillbaka. Jag förklarade att Tilda faktiskt bor i London och kan komma och hälsa på när som helst, till skillnad från de hemma i Sverige. Lily grät i ungefär en halvtimme innan hon slutade.

I går möttes jag, Linnéa och Nadja i Shepherds Bush och gick på bio. New Moon - ja, jag har fallit för trenden. Det var minst sagt chockande att se allt man kunde köpa på bion. I Sverige är det popcorn, dricka och godis. Här är det popcorn, dricka, godis, kaffe, ben 'n' jerry's glass, korv med bröd, hamburgare, nachotallrik, öl och cider. Vi satsade på glass, godis, popcorn och läsk.
Biosalongen såg ut som i Sverige förutom att här är det större mellanrum mellan raderna, så folk behöver inte resa sig upp om någon ska gå förbi.
Efter 2,5 timmar - när filmen var slut - var det tre rejält kissnödiga svenska tjejer som lämnade biosalong nummer tolv.

Födelsedag

Idag åkte jag och Linnéa till svenska kyrkan för att gå på en gammal hederlig svensk julmarknad. Vi drack glögg, åt lussekatter, pepparkakor och skinkmacka! Det var helt underbart! Jag njöt av värmen, det svenska språket och alla ljuvliga dofter och smaker. Jag köpte hönökaka och lite godis (flickorna älskar zoo-tablettaskarna!) och sen begav vi oss hemåt. Jag hade en födelsedagsmiddag att åka mig hem till.
Eftersom att Sarah och John jobbar imorgon så bestämde de sig för att fira mig idag istället för imorgon. Så de dukade bordet fint med duk och finporslinet och vi åt svensk mat! Till förrätt var det rostat bröd med ägg och nån svensk fisk på, till middag var det köttbullar, potatis, brunsås och lingonsylt(!) och till efterrätt var det daimtårta. Vi drack bubbelvin och jag blåste ut fem ljus på tårtan. (thank god att de inte hade 20 ljus tänkte jag och insåg hur gammal jag blivit)
Efter maten öppnade jag paket. Jag fick ett presentkort på £50 på Primark, jordnötsringar, falu rågrut, pepparkakor, små kanelbullar, turkisk peppar och OST! Underbart!
Det var en underbar och jättemysig kväll.

Julstämning

Jag hade tänkt att spendera dagen i sängen, vilandes och tittandes på Gossip Girl. Vid ett-tiden, när internet inte funkade längre, begav jag mig till Covent Garden istället. Mitt mål var att köpa födelsedagspresent till Elinor.
Jag gick runt i Covent Garden ett tag, köpte lite små julklappar till Ronja, ett halsband till mig själv och drack kaffe. Sen gick jag till Seven Dials, där jag köpte en till julklapp till Ronja och brevpapper till mig själv - äntligen. Sen gick jag mot Leicester Square och vidare till Piccadilly Circus. Mörkret började lägga sig över staden och juldekorationerna lyste upp. Jag gick längs Regent Street och tittade på alla fina, glittrande dekorationer. Tog en tripp in på Hamley's där jag såg en massa Paddingtonsaker jag vill ha, men köpte bara en present till Elinor. Jag gick vidare till H&M där jag klämde på lite Jimmy Choo-saker men insåg att jag inte hade lust att lägga mina pengar på det. Jag gick in i söta affärer på Carnaby Street och smålog åt dekorationerna ovanför mitt huvud. Vid Oxford Circus svängde jag mot Marble Arch och gick längs Oxford Street.
Jag köpte födelsedagskort och en bok och sedan gick jag till Starbucks och köpte en Cinnamon Latte. Jag satte på julmusik på ipod:en och njöt av den goda kaffen. Jag tittade på de glittrande juldekorationerna som sitter på de enorma husen och emellan husen, över gatan. När jag njuter som mest ser jag hur det faller någonting från himlen. Snö! DET ÄR SNÖ! Jag kände lyckan i kroppen, blandat med förvåning. Det snöar ju inte förren i januari här? För en sekund tänkte jag att i år, bara för att jag är här, kanske det är annorlunda. Sen fångade jag en snöflinga med handen och inser att det är skum.
Tja, det spelade egentligen inte så stor roll för det såg fortfarande ut som snö och det var mörkt ute och staden var upplyst av glittrande julbelysning och jag drack underbart julkaffe och jag lyssnade på julmusik och jag var lycklig, så det kändes lika bra som riktig snö. Det var i alla fall lika vackert. (Jag hittade källan till skum-regnet, det kom från taket på en av byggnaderna på Oxford Street. Tack för den kloka idén, who ever you are! You made my day!)
Jag fortsatte mot Primark där jag köpte tshirtar och huvtröjor. Det kändes ganska tråkigt, men välbehövligt. Jag köpte en till julklapp till Ronja där också, och en till present till Elinor. Sen gick jag till Waterstones och köpte två böcker till Elinor, men bestämde senare att den ena får bli en julklapp istället. Med ungefär 6 kassar i handen begav jag mig till Bond Street och tog tunnelbanan hem.

Juldekorationerna i Covent Garden. De är säkert jättefina när det är mörkt ute!

Ett godiscafé. Det sitter söta japaner där inne i söta klänningar och sådant.

Teahouse

En stor, upplyst raindeer. (Har glömt det svenska ordet?)

A christmas carol

Piccadilly Circus

A Christmas Carol

(Regent Street)

Stor stjärna. Regent Street

Hamley's skyltfönster

Hamley's skyltfönster

Carnaby Street

Carnaby Street

Carnaby Street

Regent Street

Topshop

Oxford Street

Oxford Street

Oxford Street

House of Fraiser

House of Fraiser

Debenhams

Oxford Street

Debenhams

Min Cinnamon Latte från Starbucks!

Selfridges (main entrance)

Marks & Spencer

Marks & Spencer

Oxford Street

Oxford Street

Till mamma

Här kommer en lista på saker som jag väldigt gärna vill att du tar med hit:

Risgrynsgröt (redo att värma i micron)
Hushållsost (den vita)
Glögg - både med och utan alkohol - och glöggmix
Pepparkaksformar (inte hjärtan och stjärnor. jag vill ha roliga!)
Lösgodis (apelsinchoklad, bumlingar, rosa och blåa flaskor, lakrits - speciellt rör med hål i)
Falukorv (om du känner att du får plats med det)
Lingongrova!

Min vita mössa
Mina vita vantar
Min mönstrade tunika från Indiska (ska ligga i den rosa resväskan)
Min (okej, din) blåa och vita tröja (ska ligga i den rosa resväskan)
Min svarta, löst stickade, varma tröja (har ingen aning om vart den är men antagligen i garderoben eller den rosa resväskan)
Mina turkosa och vita pumps (ska ligga i den rosa resväskan)
Min svarta axelbandslösa klänning från Gina Tricot (borde ligga i den rosa resväskan)

Last nite

På väg hem från skolan:
Lily: "I really, really wanna go in the box. When I'm little, little, little I can go in the box."
Jag: "What box?"
Lily: "The one that I just saw!"

"Black like burned potatoes" är ett roligt och ganska annorlunda jämförande.

Överraskning

Sarah fick en oväntad dusch imorse när hon stod i köket. (Okej, dusch är och ta i när det faktiskt bara var en droppe, men jag gillar att överdriva!) Det var inte längre bara blött utomhus, utan inne i vårat kök också! Japp, taket läcker. En ganska stor fuktskada som antagligen orsakats av Londons regn. Det här är den första anledningen till att jag INTE vill bo i London, och tro mig, det finns många anledningar till att jag faktiskt vill det. Det regnar alldeles för mycket! Och då menar jag inte att det regnar för ofta, utan att det blir alldeles för blött när det regnar. Det spöregnar i några timmar, sen kommer solen fram igen. Dock hinner saker bli riktigt blöta under några timmar av spöregn, som till exempel taket. Vi har nu en ganska stor och synlig fuktskada i kökstaket och jag känner på mig att det inte kommer bli fixat i första taget.

Elinor uttalade sig ganska smart häromdagen:
"Walk half an hour, get a sweetie. Walk for two hours, get two sweeties."
Och Lily erkände idag att hon var lite kär i Alex.

Och jag stör mig något enorm på att folk inte använder sina blinkers! De är till för att visa vilket håll man ska svänga åt så varför inte använda dem och underlätta för alla andra? Här får man stanna på andra sidan vägen bara för att vänta till bilen åkt iväg, även om den svänger åt andra hållet, för man har aldrig någon aning om vart bilen är på väg. Det är inte ofta bilarna har lyset på under dagen heller, så du vet aldrig om en bil står still eller kommer emot dig om du inte har supersyn, alltså är det alltid farligt att gå över vägen i det här landet, speciellt eftersom att det alltid är ditt eget fel om du blir påkörd, inte förarens.

Helg

Hade en superrolig kväll igår med Linnéa! Visst, vi blev lite förolämpade av gissningarna på vilket land vi kom ifrån men komplimangerna man får på vissa ställen väger upp det dåliga.
Vid halv sju begav jag mig till Willesden för att ta bussen mot Linnéa. Efter ungefär 15 minuter var jag vid Wembley Park Station och hörde hur en inspelad kvinnoröst sa "This bus has changed destination.. This bus terminates here". Fan i helvete, tänkte jag (ursäkta svordomarna, men inga svordomar i världen kan beskriva hur jag kände just då, jag var redan sen!) och gick ut i regnstormen. Jag, och ungefär 15 andra stackars människor, stod och väntade i 10 minuter på nästa buss. Det borde vara olagligt att ändra destinationen på bussarna här! I alla fall, den andra bussen kom tillslut och Linnéa mötte mig utanför Perivale Station. Vi gick hem till henne och jag blev minst sagt imponerad av hennes rum. Eller, hennes våning. Hon har ungefär 4 gånger så stort rum som mig, egen toalett och dusch, takfönster och stor garderob. Menmen, mitt rum är mysigt i alla fall och så länge jag trivs med familjen så går det väl an, haha.
Vi pratade, sminkade oss, drack lite bacardi breezer som jag hade köpt med på vägen, och till slut var vi redo att gå. Jag hälsade på mamman i familjen, som är svensk och jättetrevlig, och sen fällde vi upp paraplyet igen och begav oss ut i ovädret. Vi tog tunnelbanan till Piccadilly Circus och begav oss mot Tiger Tiger, där det var ett skandinaviskt party i VIP-avdelningen. (På tunnelbanan hamnade vi med fyra killar som var asdryga och fulla, men lite kul var det iaf! Speciellt det där med telefonen, som jag inte orkar berätta om.) Vi gick in genom en sidoingång som var fylld av svenska, norska, danska och finska flaggor, och fick ett orange band runt handleden. Vi köpte en varsin drink och såg oss omkring. Tyvärr var stämningen på botten, så vi begav oss in i själva Tiger Tiger-byggnaden istället, även om vi tog oss några vändor till VIP-området för att checka läget.
Vi spenderade den sista timmen med tre trevliga killar från England som envisades med att säga att vi var tyskar, mest för att vi blev så förolämpade av det. Vi lämnade klubben vid tvåtiden och gick mot Oxford Circus för att ta bussen hem. Estrellas Sourcream & Onion chips smakade gudomligt när jag kom hem! Varför finns inte Estrella här? Och varför är de så himla dyra på Totally Swedish?

Idag ringde mamma och väckte mig. Fast det gjorde inte mig någonting för jag somnade om igen. Jag gick inte upp förrens tolv och tack vare Linnéa tog jag mig i kragen och klädde på mig och sånt. Hon bjöd mig på mat i Wembley och vi shoppade många fynd på Poundland. Nu är Sarah och John på bio och jag har nattat flickorna. De var lite ledsna ikväll så jag läste hela 4 böcker för dem bara för att vara snäll. Eller, för att få dem att sluta gråta, haha. Jag tittar på Sex & The City och är slö.

Ps. Emelie flyttade hem idag. Vi åt en mysig avskedslunch på ett dyrt café på Carnaby Street igår. Om hon inte kommer hit och hälsar på så dör jag. Ds

Älskade stad

Även om Sverige är mitt hem och svenska är mitt språk, är det här jag helst ser mig själv om tio år; cyklande längs Londons gator, svärandes över att de bygger om tunnelbanan IGEN. Inspringades på Starbucks och beställa en 'grande latte to go, please', tittandes på klockan och inse att inte ens tuben kan få mig att komma i tid den här gången. Äta nybakta skones med SVENSK ost på söndagsmornarna tillsammans med te gjort av tepåsar utan snören.

'Yes, love?' är vad du oftast hör när du ska beställa någonting eller köpa något. Det är inte bara gubbar som säger så här, gamla tanter gör det också. På något sätt gör det mig varm inombords när jag hör det. 'Have a nice day and enjoy the sun!' är en vanlig sak att höra när du går ut från en affär eller avslutar ett samtal i telefonen eller med en granne. Det här landet, den här staden, gör mig varm i höstkylan. Det här landet, den här staden, lugnar mig och tillåter mig att le i de sämsta stunder.

Missförstånd?

Igår bad John om en pratstund. Han berättade att de inte har gjort saker klara och låtit saker utvecklas av sig självt. Han sa att de vill att jag ska plocka undan efter mig själv mer, men själv tycker jag att jag alltid får gå och plocka muggar och stoppa saker i diskmaskinen, som inte jag har använt. Det har säkert hänt två gånger att jag inte ställt in min disk i diskmaskinen, men bara för att det varit rent där i eller liknande. Jag tyckte att det lät lite konstigt, för jag känner precis tvärt om, men sa ingenting. Sen gav han mig "tips" på att jag borde spendera mer tid att träna läsa och skriva med flickorna, vilket jag såg som en uppmaning, men sure, klart jag gör det. Han sa också att han tyckte att det var konstigt att jag pratar så mycket när jag har kompisar här men inte med dem och han undrade vad det berodde på och om jag inte trivdes hos dem. Han sa att han inte vill att jag ska "stänga in mig på mitt rum" utan umgås med dem på kvällarna och äta mat med honom och Sarah. Han sa att de ville att jag skulle vara en större del av familjen och när det kom till städning och sånt ska jag göra med del av arbetet (vilket alltså blir en tredjedel?) för att vi är tre vuxna här i hushållet och jag är en av dem.

Jag blev helt plötsligt jätteledsen när han sa att han tyckte att jag inte pratade med dem, men jag har ingen aning om vad jag ska prata med dem om. Och på kvällarna när de kommer hem är jag helt slut och vill helst bara sätta mig vid datorn, prata med folk och blogga. Efter det vill jag sova. Och jag vet inte om jag klarar av att äta med dem för jag är oftast hungrig när flickorna ska ha middag och Sarah och John äter olika tider varje kväll. Det kan vara allt mellan 20-22.30 och jag klarar inte av det. Men jag antar att jag får offra mig några kvällar i veckan.
Jag har fått intrycket att de vill spendera så mycket tid som möjligt själva med flickorna, för de åker alltid iväg på saker på helgerna utan att meddela eller fråga mig, men jag har tydligen fattat det helt fel.
I alla fall så hoppas jag att det blir bättre nu och jag ska försöka hålla huset mer städat och umgås mer med dem.

Blue

Idag gick jag upp för att stryka flickornas uniformer. När jag hade varit uppe i ungefär en halvtimme berättade Sarah att hon skulle stanna hemma idag men att jag skulle ge flickorna frukost och klä på dem i alla fall. Okej? Tänkte jag.. Varför då? Men jag gjorde som jag blev tillsagd. De åkte iväg till doktorn och jag stängde av strykgärnet och gick upp på mitt rum. En halvtimme senare kommer Sarah hem, jag tror att hon skulle hämta något, och säger att strykjärnet har stängt av sig själv. Nej, jag stängde av det, svarade jag förvånat. Jaha, men det finns en massa kläder att stryka åt flickorna, svarar hon. Okej.. Ja, det här är något jag har sagt åt dig förut också och .... (säger något jag inte hör) ..... ska du göra även de dagar jag inte jobbar. Okej, svarar jag, lite chockad, och går tillbaka in i mitt rum.
Första dagarna när vi gick igenom arbetsuppgifterna sa hon att jag inte behövde stryka. Jag har uppfattat de få gångerna hon har bett mig att göra det som engångsförteelser, men tydligen inte. Nu har jag även förstått, inte fått förklarat för mig men förstått, att jag ska ta hand om flickornas tvätt även på mina lediga dagar och att jag ska dammsuga på mina lediga dagar.. Tror jag. Det där med dammsugningen tror jag därför att jag överhörde Sarah och John imorse när han sa att han inte klarade av att leva i en svinstuga och att hon Sarah skulle prata med mig.
Men jag förstår inte varför de inte har sagt något tidigare? Det har gått två månader och helt plötsligt, när de tycker att det har gått för långt, bestämmer de sig för att berätta det. De måste väl förstå att missförstånd lätt kan hända.

I alla fall har stämningen här hemma varit konstig sen igår. Igår träffade jag dem för första gången sen i fredags för de har varit hos Sarahs mormor och allt hon sa var hej efter att jag sagt hej, och så svarade hon ja när jag frågade om hon kunde sätta på värmen för att jag behövde torka lite kläder. Idag är allt hon har sagt: jag blir hemma idag och tar med flickorna till doktorn men du får ge dom frukost. Sen det där med strykningen av kläder, sen frågade hon om jag ville ha kaffe när Nora var här. Annars har hon i stort sett inte sagt någonting till mig. Hon måste väl ändå förstå att det har blivit ett missförstånd och att jag inte menat att skita i uppgifter?
Jag känner mig väldigt osäker och förvirrad nu och håller mig helst på mitt rum.

Helgen

Mina fötter är fortfarande jättesvullna sen fredagskvällen/natten. Det här har aldrig hänt mig förut! Visst att jag har fått ont i fötterna efter en kväll i högklackat, men aldrig att fötterna har blivit så svullna att jag knappt fått på mig skorna!

Fredagskvällen började vid niotiden, då vi gick till en ny klubb i west end. Stället sög. Det var hur tråkigt som helst så efter våra gratisdrinkar tog vi en taxi till Piccadilly där vi bestämde oss för att gå till Tigertiger. Vi hade hur roligt som helst men om jag ska skriva om allt roligt som hände så kommer ni ändå inte orka läsa det, så jag skippar det. Stället stängde tre och efter att ha köat i ungefär en kvart för att få våra saker, gick vi och satte oss utanför. Linnéa började prata med någon David, jag bytte skor (tack och lov att jag tog med mig dem!) och Emelie tog av sig sina och drog på sig mina strumpor. Vi tog bussen hem till Emelie medans Linnéa tog en buss hem till sig.

Vi sov skönt ända fram till halv elva. Vi skulle möta Linnéa och Nadja vid Ikea klockan tolv. Vi insåg att detta var omöjligt. Vi skulle ta en buss från Emelie som tog ca 30 minuter, byta till en buss hem till mig som tar ca 30 minuter, jag skulle fixa mig iordning och byta om, sen skulle vi hoppa på nästa buss.
Vi gick till tunnelbanan istället, för att upptäcka att den var avstängd. Vi gick till nästa tunnelbana, bytte tunnelbana och vid ett var vi framme vid Stonebridge Park där vi skulle ta en free shuttle bus. Vi väntade i 30 minuter på bussen och bussresan till Ikea tog tre minuter. Värt? Nej. I alla fall kom vi till slut fram till Ikea och hittade Linnéa och Nadja i restaurangen. Åh, köttbullarna, brunsåsen och potatisarna är så goda på Ikea! Jag införskaffade mig två ljus och en kylmask. Ni vet en sån man lägger för ögonen..

Sen gick jag och Emelie hem hit, tittade på tv och åt pizza. När vi vaknade i morse fick hon reda på att hon fick lov att åka hem och vara barnvakt och jag följde med henne in till Marble Arch. Där bytte hon buss och jag gick in på Primark och köpte en varm jacka och en halsduk. Nu har jag tagit ett varmt bad och tycker synd om mig själv för att jag har dunkande, varma, svullna fötter!

2 månader

Idag har jag bott här i två månader. Tiden går för fort. Jag blir lite deprimerad när jag tänker på att det bara är fem lika långa perioder kvar här. Usch, jag vill inte ens tänka på det så därför tänker jag inte skriva nåt mer om det!

I går regnade det. Det spöregnade. Och då talar vi inte om likadant spöregn som hemma, nej, det kändes verkligen som att man blev slagen! Och mitt i den värsta skuren skulle jag självklart hämta upp flickorna i skolan. Gårdagen var blöt, minst sagt.
Självklart började det regna idag också. Det var hur soligt och fint ute som helst, Lily behövde inte ens ha jacka på sig när vi gick till skolan. Jag tog en joggingtur i leggings och tröja och solen sken. Helt plötsligt, när vi är på väg hem från skolan, börjar det spöregna igen. Som tur var hittade jag ett paraply i vagnen och Elinor hade en lång jacka med huva. Lily satt i vagnen och fick skydd över huvudet men fötterna blev dyngsura. Hon somnade i vagnen så hon klagade iof inte.

Conversations

Konversationer i bilen igår, på väg hem från restaurangbesök i Chinatown:

Sarah: Tell me again about the lights going on and off.
Elinor: No thank you.
(på det artiga sätt bara britter kan säga det)

Elinor: My stomachache is hurting again!

Sarah: Lets keep the strangeling to a minimum back there.
Elinor, efter ett tags tystnad: Who is minimun?

November

Det är den 1 November idag. Jag tycker fortfarande att det känns som September. Kanske är det för att det inte är så speciellt kallt här än och snön kommer inte komma hit förens om ungefär två månader. Men November känns ändå som vinter för mig. Jag har alltid sett November som en vintermånad. Här täcks gatorna av löv i alla möjliga färger och mörkret lägger sig över staden redan klockan fem på eftermiddagen. November. Tiden går så fort. Jag hinner inte med! Jag har redan bott här i över åtta veckor och har ändå inte hunnit se hälften av vad London har att erbjuda. Ja, tiden går alldeles för fort.