birds can fly so high

Det ser bra ut nu, det ser riktigt bra ut nu. Jag kan se havet där borta i ögonvrån. Jag kan höra den brittiska accenten långt bak i huvudet. Det verkar riktigt nära nu, faktiskt. Närmare än någonsin. Ett ständigt rus genom kroppen förgyller min dag. När kommer nästa mail? Skype.. Jag måste installera det på mammas dator, hon har webcam och det har inte jag. När ska det bestämmas? Vilket datum blir det? Hinner jag träffa alla innan jag åker? Kommer jag faktiskt åka? Vill de ha mig? Direkt när jag hör beslutet kommer jag åka till ÖB och köpa flyttlådor. Jag ska ha en flyttlåda till alla kläder som inte ska med, en flyttlåda till alla väskor och skor som inte ska med, en flyttlåda till alla andra saker som inte ska med. Jag ska lämna kvar min säng, mitt skrivbord, min tv, bokhylla, stereo, gitarr, fåtölj till whomever tar över mitt rum. Antagligen blir det min mor och jag tvivlar på att hon kommer använda varken min stereo eller min gitarr - but feel free to try. Jag har funderat över hur jag ska kunna få med mig alla mina kläder, skor och annat som jag vill ha med mig. Jag har en stor resväska, men herregud, den lär ju bara rymma hälften av alla kläder! Jag hoppas att de har en stor garderob, annars blir det problem. Jag borde verkligen sluta köpa kläder. Jag borde verkligen inse att jag inte behöver allting som jag vill ha. Och ändå ska jag shoppa imorgon - fast inte kläder. Mia, du måste se till att jag inte köper några onödiga saker imorgon! En kalender, ett fotoalbum och en silverpenna - that's it. Varför svarar de inte? Kom igen nu, don't let me down alredy!