Schoolgirl

Elinor var uppe långt före mig imorse. När jag hade vaknat och lyckats väcka Lily, var Elinor redan på väg att sätta på sig skoluniformen. Hon hade redan varit nere och ätit frukost så det var bara jag och Lily, eller.. Bara Lily. Elinor kom ner när Lily hade ätit halva sin pyttelilla skål med flingor och frågade om jag kunde hjälpa henne med uniformen, tio över sju. När Lily hade ätit klart hade Elinor redan fått på sig uniformen och när klockan var åtta var Elinor helt klar och låg i hallen, på golvet, och smågrät. Hon ville gå till skolan på en gång! Jag sprang runt i huset och samlade ihop alla saker jag behövde och försökte pusha på Lily lite. När klockan var kvart över åtta gick jag med på att traska iväg, en kvart för tidigt. Elinor fick faktiskt skylla sig själv att hon var där före alla andra. Elinor ville gå och Lily ville åka vagn. Jag packade ner deras regnjackor och satte på mig en tjocktröja. Halvvägs genom parken åkte den av, det var väldigt varmt ute trots att klockan bara var halv nio på morgonen.
Lily somnade i vagnen på vägen hem igen, sittandes. Jag lät henne titta på lite barnprogram medans jag åt frukost och sen målade vi lite. Vi fick bråttom när vi skulle hämta Elinor för Lily ville ta sparkcykeln, vilket går jättesnabbt ibland, men inte när hon emellanåt ska gå. Vi kom fram precis i tid i alla fall och jag tog med Elinors sparkcykel också. Lunchen bestod av pasta, bacon och krämig tomatsås och till efterätt ville Elinor promt ha rise crispies, utan mjölk. Jag lät henne få lite i en skål och självklart ville Lily ha samma sak som sin storasyster. Allt gick bra men helt plötsligt var det rise crispies över hela bordet, golvet och stolarna. Ingen fara sa jag och hällde upp nya. Inombords kände jag hur orken föll ner på golvet. Jag skickade ut dem i trädgården och sa att de skulle leka där medans jag tog hand om disken. Jag dammsög golvet, bordet och stolarna. Nåväl, det kunde ha varit värre.. Det kunde ha varit tomatsåsen!
Resten av eftermiddagen bestod av film, målande och lek. Michael kom förbi runt fyratiden och lekte med flickorna medans jag fixade middagen, tack för det Michael. Efter maten plockade vi ihop lite och sen fick de ta ett bad. Sarah kom hem och tog över, badade med dom och nu har de sina pyjamaser på och jag hör hur de pratar om Elinors fairysomething..
Det var riktigt varmt, svettigt och stressigt idag. Jag är fortfarande inte hundra procent frisk och i 25 graders värme var det svårt att hålla igång hela dagen, i flickornas tempo. Men jag klarade det och jag är stolt. Michael sa att det antagligen kommer regna resten av veckan, vilket iof vore skönt, men jag hoppas på fint väder imorgon så jag kan ta flickorna till parken efter lunch.
Jag skypade med Alex idag i en timme och sju minuter. Det var underbart att kunna höra hans röst och jag hoppas att han får ett jobb snart så att han kan komma och hälsa på, för jag saknar honom. Mamma, jag saknar dig med. Oftast tänker jag bara på flickorna, vad de ska ha för mellanmål, lunch, middag, vad vi ska hitta på att göra och sånt där. Vart jag vill åka när jag är ledig, vilka ställen jag vill se först, vart man kan köpa det och det och är helt fokuserad på det jag gör här. Sen flyger tankarna iväg och jag tänker på er. Då känns allt jobbigt och jag undrar vad jag har gett mig in på. Jag sitter i ett rum, i ett hus, med en familj, i ett villaområde, i London. London! Jag känner ingen och jag är helt själv. Jag är självständig. Jag trivs, don't get me wrong. Jag skulle inte vilja vara hos någon annan familj här i London än the Helletts. Jag trivs som fisken i vattnet, men jag har nog inte riktigt fattat att det här är på riktigt än. Att jag faktiskt kommer vara här tills nästa sommar. Att jag kommer spendera min vinter här, jul, nyår, se första snön, se våren komma.. Jag hoppas att de andra svenska aupairerna jag ska träffa i helgen är riktigt bra människor och att vi passar bra ihop, så jag har några att dela den här upplevelsen med.